I den fina tidsepoken vi kommit att kalla för informationsåldern har det sen några år tillbaka dykt upp ett helt nytt fenomen: bloggare.
Modemagasin tappar slagkraft för att tonåringar hellre läser sina modetips från en annan tonåring som varvar tipsen med webcamfilmer där hon berättar om hur vanlig hennes dag har varit, men ändå tillräckligt extraordinär för att hon ska ha spenderat trettio minuter med att välja ut dagens outfit.
En snygg Kenza inför Elle-galan 2010.
Och självklart får vi läsa alla smaskiga detaljer om det senaste dramat mellan hennes katt och hund, samt att vi får veta allt om hur det är mellan bloggerskan och hennes pojkvän. Allt förutom hans namn, för anonym insisterar hon på att han ska vara. Hon vill ju inte att bloggen ska handla om honom. Of course not. (Observera att detta stycke är en generalisering och handlar inte nödvändigtvis om Kenza, tjejen på bilden)
Fast alla bloggar ju inte bara om mode, vi har ju också en bra samling av människor som bara tycks skriva om sitt liv. Varför man skulle vilja skriva ner varenda trivial grej om sin vardag och varför någon skulle vilja läsa det står som en evigt obesvarad fråga i mitt huvud, men jag anser mig vara en “whatever makes you happy - kind of a guy”, så jag försöker acceptera mänskligheten för vad den är. Och inte är.
Sen har man ju också hatbloggarna. Med folk som bara skriver av sig sitt hat. Jag antar att det funktionerar som någon sorts terapi men ärligt, borde inte bröderna Schulman ha råd med riktig terapi? Just saying, I’m juuuuust saying…
Jag är dock nyfiken på framtiden och hur detta kommer att utvecklas. De som drivit bloggindustrin till det fenomenet som det är idag: Kenza, Blondinbella och resten av bloggmaffian tycks numera dela de trånga topplistorna med etablerade skribenter som startar bloggar. Kenza delar toppen med Elin Kling som är född -83 (och därmed snart 27år gammal), har RIKTIG erfarenhet inom modebranschen och är/har varit, inte bara skribent, utan även MODEREDAKTÖR för Expressen Fredag.
En proffesionell modeskribent som tack och lov är snyggare än Fröken Fahrman. You go, girl!
Jag är inte särskilt insatt i branchen alls, men min snabba bedömning är att jag hellre läser tips från en person som har riktig erfarenhet och får sin lön utbetalad av oberoende företag än någon som precis blivit myndig och får sina pengar genom reklam från de företag hon skriver om.
Det är inget illa menat till Kenza eller någon annan alls. Speciellt inte då Kenza verkar gilla svart nagellack och är het. Och jag antar att de är duktiga på vad de gör och att modebranchen verkar välkomna dessa skribenter tolkar jag som tecken på att de gör ett bra jobb. Så no hating, I’m just saying, I’m juuuuust saying…
Jag känner dock att jag kommer av mig så jag försöker istället sammanfatta min åsikt om hela bloggfenomenet:
Som så mycket annat så dök det upp från ingenstans med amatörer som snabbt restes till skyarna i popularitet. Bloggar har fördelar att de har snabba och jämna uppdateringar, är lättillgängliga och digitala. De etablerade företagen och de proffessionella hängde i början inte med i svängarna och just därför fick amatörerna som startade fenomenet skörda frukterna. Men det är allt de var: amatörer som fick uppmärksamhet för att proffsen var frånvarande.
Vare sig det gäller mode, politik, kritisering, recensioner eller bara vanlig fucking reality TV så har det nästan sett ut som ovan. Amatörer har fått sina röster hörda (= lästa) för att de använt sig av ett smidigt format att sprida åsikter på.
Det tycker jag är illa. Fritt land, tryckfrihet och allt annat råder och trots att jag anser mig vara “a man of the people” så höjer jag ändå ett och annat ögonbryn när folk sprider åsikter och får betalt för det av samma människor de sprider åsikter om. Visst, det är inte lika illa som Amerikanska presidenter som driver sina kampanjer med pengar de fått av företag som deras kommande administrationer ska granska, men ändå - I’m just saying.
Däremot så ser jag den positiva trenden att när de professionella hoppade på fenomenet så tycktes det bli en vändning. De riktiga amatörerna petades ner och de proffsen höjdes upp.
Det tycker jag är viktigt. Visst, jag erkänner att det finns en liten, pytteliten del av mig som tror att anledningen till att vissa av dessa populära - före detta amatörer - blir välkomna in i branschen de skriver är på grund av just deras popularitet. Det räcker att man t.ex. bara tittar vad för slags reklam MTV visar för att förstå vilken åldersgrupp den före detta musikkanalen riktar in sig på och jämföra med vad man kan anta att Kenza har för ålder på sina läsare för att förstå deras unholy union.
Dock vill jag ändå tro att nu när proffsen gått in i bloggkrigen så överlever bara de som verkligen har vettiga saker att säga. Både proffsen och amatörerna. Även om det avgörs av alldeles för unga människor med för mycket fritid.
Med det sagt vill jag inte racka ner på bloggfenomenet. Jag påpekar bara att det är ett ungt fenomen och även om jag idag tycker att väldigt många ogenomtänka åsikter (typ som hela min “tänka till” serie) sprids så tror jag starkt på att det i framtiden kommer mogna till ett konstruktivt och bra mediaformat.
Tills dess lovar vi på Club Vegas att fortsätta skriva om allt som rör ämnet “Nonsens” och sprida budskapet att alkohol är nyttigare än fullkorn: just för att det oftast leder till sex som vi alla vet bränner mer kalorier än yoga.
See you at the crossroads
- Alex
skrivet av Alex kommentera ( 0 )
