Hej da Club Vegas! Eller?
Mar
07
For tva ar sen fick jag och Smulan varldens basta idè (TM Stim). Vi fixar tva raggningscoacher till lagenheten och skapar varldens playboy mansion. Sagt och gjort, Smulan flyttade in i min lagenhet och sa gjorde aven Alex och Mr.M. Vi var ute fyra dar i veckan, oavsett om vi var sugna eller inte med ett mal i tankarna; sa mycket brudar som mojligt, hela tiden. Forfesterna blev allt fler, vi traffade otroligt mycket folk men det var nanting som saknades, nanting som inte kunde fyllas med enbart massa ligg.
De tre forsta manaderna betalade Alex hyran men var i lagenheten max 7-8 dagar. Han insag sjalv det orimliga och valde att flytta ut och jakten pa nagon ny borjade. Vi hade audition och traffade bland annat rullstols-importoren och massa idioter innan vi hittade en badkars-alskande alternativ-rockare fran Skane.
Nar sedan Badkarspiraten flyttade in i lagenheten drog Club Vegas igang pa riktigt och det var nog har det legendariska borjade. Jag har haft aran att ha varldens coolaste grabbar och tjejer bade boendes och hangandes i lagenheten och varje sekund har varit helt awesome. Vi borjade som wannabe rockstars, vi ar nog det fortfarande men det jag vet ar att vi haft skitkul hela tiden. Visst, det kanns trist att lamna alla dar hemma men Club Vegas-andan kommer alltid leva kvar och med allt jag har lart mig under tiden i Vegas vet jag att var jag an kommer sa kommer det bli stok o bus i overflod.
Vi har varit ivag i Halmstad, Stockholm, Oslo, festivaler osv och haft javligt roligt. Alla fester och maskerader vi haft ar oforglomliga. Julkalendrar, uppdrags- och utmaningsveckor ar nagot som alla skulle sakna. Ganget har utokats och vi ar nu ett riktigt tajt gang pa over tjugo personer som hittat varandra under de tva senaste aren. Manga har blivit mina basta vanner och det kanns underbart att veta att jag alltid ar valkommen tillbaks samtidigt som ni alla ar valkomna till dar jag finns. Men det kanns aven skont att lamna over stafettpinnen och tillslut flytta ivag till ett varmare land.
Jag har alltid velat ta mig fran Goteborg, ut och se varlden, om an bara for ett tag. Till att borja med blir det till Alicante i Spanien for att lara mig spanska. Fram till nar vi akte i onsdags kunde jag inte ett ord men har nu borjat stappla mig fram lite och forstar iaf en del (trots att det tog oss 40 min att kopa ett kontantkort). Fran borjan hade jag tankt mig att resa ensam men under tiden i Goteborg sa lyckades jag hitta mig varldens coolaste tjej som ar minst lika sugen pa att se varlden som jag ar. Innan vi akte hit hade vi bokat hostel i tva dagar, resten skulle fa losa sig. Vi har varit har i 4 dagar nu och har redan flyttat in i ett rum mitt i centrum. Det ar ett kollektiv med en helskon osterikerska, en tjej fran Bulgarien och en forkyld koreanska som jag annu inte sett eftersom hon ar inlast i sitt rum konstant forutom pa natten nar ingen ar vaken da hon smyger ut och satter igang riskokaren hon tagit med sig fran korea.
Imorgon borjar skolan, Universidad d’Alicant, med 30 000 studenter. Vi har ingen aning vad som kommer handa men jag ar helt overtygad om att det kommer bli hur skoj som helst.
Tack for alla minnen, allt roligt vi haft, for avskedsfyrverkerierna osv. Men det slutar inte for det, det slutar inte har. Jag vet att vi kommer ses massa ganger och framforallt hoppas jag vi ses pa Roskilde i sommar. Nu ska vi dra pa tjurfaktning, ses i sommar.
Hasta luego!
-Dogge










